madoli

 


Som de flesta säkert redan vet befinner jag och Madde oss i Hultsfred på inte mindre än självaste Hultsfredsfestivalen! SÅ grymt! Så nu tänkte jag faktiskt ta och delge er kära läsare om lite av de senaste dygnets roliga händelser och även..de mindre roliga.ehrm.jo.kan säga att det varit ett grymt HEKTISKT dygn, men nåväl - here it comes:

Till att börja med har det varit en hel del strul med den jäkla resan hit.Redan igår kväll krashade våra planer då jag och M tvingades avboka våra tågbiljetter i sista minuten då min pappa (!!) beslutade sig för att följa med och ja, vad kan man säga? NO COMMENTS.Hoppas han hittar folk att umgås med för mig och Madde kan han då inte räkna med..förlåt daddy. :*
Det slutade alltså med att vi fick åka skitvarm retro-skåpbil de ynka 123444milen som skiljer mellan Haparanda och Hultsfred.Very nice, verkligen.
Efter ungefär 13 timmars konstant dunkande av en och samma låt (se ovan) och Maddes oavbrytliga sjungande var vi iallafall äntlien framme. Jag kan inte beskriva den underbara känslan jag hade när jag äntligen hoppade ut ur bilen och slapp höra Maddes skön (död) sång och dessutom blickade ut över festivalområdet. HELT CRAZY!



finbilen..

Det första jag och Madde började göra var att sätta upp tältet, för vi filosoferar så här: Inget tält - ingen festival. Så enkelt är det!
Vi fick en grymt bra lägerplats inte alls långt ifrån festivalområdet och jag tror faktiskt min käre far var lite avis eftersom han är så bekväm att han bokat hotell, långt långt från området. HAHA! Det bästa med allt är att det finns GRYMT SNYGGA KILLAR HÄR OCKSÅ, fyfan! Helt sjukt. och gissa var de har tälten??? hehehehehe... De är dock inte lika snälla som de är snygga kan jag lova ooch det har jag och M fått erfara då vi för ungefär tre timmar sen fick så de då välte en bajamaja med en kompis (!!) till dem i. Så elakt, jag fattar inte hur man kan göra så men min kära vän hade iallafall kul. Hon garvar fortfarande bara man råkar nämna något som kan påminna om händelsen.

När vi väl hade fixat klart med tältet så fick vi höra i högtalarna att Timbuktu skulle komma med en överraskning till oss alla på Hultsfred. Och självklart ville jag och Madde dra dit och kolla vad det var för någonting som var på g så vi sprang bort mot scenen, när vi helt plötsligt såg min  pappa som kom gående. Pappa hade tydligen hittat några vänner (de hade  planerat att träffas) så jag och M behövde inte få skuldkänslor och känna att han inte hade någon att umgås med. Väl framme vid scenen  hamnade vi nästan längst fram bland allt folk som också skulle se Timbuktu. Timbuktu kom fram på scenen och avslöjade att det skulle bli en sorts ''karaoke-tävling'' som gick ut på att vinnaren fick sjunga karaoke tillsammans med just TIMBKUTU. Vinnaren drogs via biljettnumrerna och det skulle bli tre stycken lyckliga. Vinnare ett visade sig vara någon glad tjej som verkligen verkade i himlen när hon steg upp på scenen, vinnare två en äldre kvinna som såg något stolt ut och sist men inte minst....min pappa.

MIN JÄVLA PAPPA.

Det kunde inte bli mycket värre för min pappa verkligen ÄLSKAR karaoke. Dock lite mer vikingarna, lasse stefans osv än Timbuktu musik men ändå. Min pappa, stolt som en tupp klev upp på scenen och jag hade bara lust att börja gråta.Madde bara skrattade och skrattade och jag trodde seriöst att jag skulle slå ner henne, fy fan. Och mardrömmen slutade inte där. Vinnarna fick presentera sig och berätta vilka de var där med och tror ni inte min far berättar att han är här med ''min dotter och hennes kompis. Jättesöta flickor'' och dessutom pekar han på oss från scenen. till och med Madde slutade garva, Herregud!!Precis ALLA tittade på oss och jag tror inte jag någonsin skämts så mycket.. Nå iallafall fick vinnarna sjunga och det var faktiskt inte så hemskt för alla skrattade bara. Jag menar ingen var någon direkt ''timbuktu-typ'' så man kunde ju inte vänta sig att någon skulle vara bra. Men usch, nog om det nu.

Mot kvällen blev det dags att rocka loss med alla härliga artister som uppträdde. Vi fick bland annat se Timbuktu, The sounds, Lars Winnerbäck, Franz Ferdinand, Lillasyster (de var faktiskt riktigt bra!!)  och det bästa för dagen: TAKIDA. love love love love!!! Man är fortfarande helt hyperaktiv det var så jäkla bra. Känslan att stå där, skrika och sjunga om vartannat, åh obeskrivligt. Och ännu har vi det bästa kvar, bland annat festandet som börjar i princip...NU och the killers i övermorgon!!!!

åh jag längtar.


redo för HULTSFRED!


pappa Bengt


en glad, faktiskt nykter Madelen